Reflektioner kring projektarbetets första vecka

Veckans arbete har förflutit riktigt bra. Jag, Cecilia och Frida har haft ett väldigt gott samarbete - vi kompletterar varandra väl. Efter gemensamt faktasamlande (jag på SLBA, Cecilia på KB och Frida i P3:s arkiv) skrev jag ihop ett råmanus, som delades upp i tre delar, en per gruppmedlem. Sedan fick var och en bearbeta sin del efter eget behag, men merparten av originalmanuset behölls. Efter lite strul med bitrate och liknande fick vi snart ner våra respektive speakerröster på band (eller rättare, på wav) och började sätta ihop varsitt bildspel, med röst, ljudeffekter och musik som ackompanjemang. Slutresultatet känns väldigt fint, även om vi kanske kommer putsa ytterligare på det. Frida har gjort ett väldigt snyggt intro, Cecilia en lättfattlig och bra navigationsstruktur, och jag har skrivit ihop en lite mer utförlig version av berättartexten för läsbruk på den tilltänkta sajten.

Det känns som att det har gått framåt med kunskaperna i Flash och Audacity. Jag känner mig mer och mer säker på programmen, och medan jag har jobbat med de blogguppgifter som snart publiceras här så har jag till och med börjat begripa hur man gör vettiga navigationsstrukturer, något jag tidigare tyckte var både klurigt och svårbegripligt. Så ja, det känns helt klart att man gör framsteg.

Icke-linjärt berättande

Ovan ses tydligt hur min grupps version av filmen Titanic (James Cameron, 1997) ser ut. Användaren får ett antal olika möjligheter att agera, med olika resultat som följd.

Användarens upplevelse blir givetvis en helt annan. Istället för att bara få sig serverad en fix och färdig historia får hon istället en möjlighet att välja hur det ska gå. Spänningen ökas på det sättet - "hmm, vad händer om jag gör så här - kommer jag överleva eller vad kommer egentligen ske?" - och användaren aktiveras och går in i berättelsen på ett helt annat sätt. Jag skulle genom detta säga att strukturen absolut tillförs någonting. Vad som dras från är ju självklart det linjära i historien. Det som Cameron eventuellt haft som konstnärlig vision blir förstört i och med att historien blir interaktiv.

Tankar angående inlämningsuppgift nummer 1

Jag har haft ett göra med att lära mig hur man får animationer i Flash att fungera. Det har varit mycket pill och detaljgöra, som tagit mycket tid och energi i anspråk. Någon tecknare lär jag aldrig bli, så jag har istället fokuserat på att försöka få det tekniska att fungera. Jag kan inte säga att jag skulle vilja ha slutresultatet uppvisat för hela omvärlden, men tycker ändå att jag lärt mig en hel del på den här korta tiden.

Den hurrande motionären är skapad genom klassisk frame-by-frame-animation, där jag ritat ruta efter ruta och sedan kör allihop i ett svep. Precis som de övriga klippen är det ingenting särskilt avancerat; mest en formövning.

Den lilla filmen vars budskap är "Jag vill bara dansa!" (titeln på en gammal KSMB-låt, för övrigt, jag hade frasen i skallen och tänkte att jag skulle bli kvitt den) är gjord som så att jag i den första filmrutan gjort en punkt, och i den sista skrivit "jag vill bara dansa". Sedan har jag använt mig av Flash-verktyget "Shape Tween", som gör så att punkten formas till den färdiga meningen på det sätt som man kan se i klippet.

Självporträttet med den expanderande käften består av samma stilbild flera gånger i rad, men med lite ändringar på varje bild, gjorda med hjälp av en förvrängningseffekt som heter "liquify". Hade först tänkt bara testa lite olika effekter på den där bilden, för att se hur man gjorde, men blev så nöjd med resultatet att jag behöll det.

Bildspelet består av några bilder av mig själv, under en konsert i Köping i februari 2009. Det finns ingen djupare tanke, mer än att jag tyckte att det var fina bilder. De är placerade i varsitt Flash-lager, som är ordnade så att bild nummer 2 börjar tonas in samtidigt som bild nummer 1 börjar tonas ut, o.s.v. Detta är gjort med ett Flash-verktyg som heter "Motion Tween". Det aktiveras mellan två bildrutor, vilket leder till att den första successivt övergår till den andra.

Den flygande fågeln är först uppritad som den är i en första filmruta (med hjälp av Flashs lagerfunktion, där jag kan placera ut ögon, vingar, kropp etc på varsitt lager, så jag kan jobba med t.ex ögonen utan att påverka övriga fågeln) och i en senare har jag ritat dit det slutgiltiga läget för de båda vingarna. Mellan dessa rutor har aktiverat en "Shape Tween" och vips, vingarna rör sig. För att få fågeln att flyga som den gör har jag använt ett Flash-redskap som kallas "Motion Guide". Med hjälp av det har jag ritat ut en osynlig linje för hur fågeln ska röra sig fram över skärmen, och sedan fäst en fågelbild i början och i slutet av linjen.

De sjungande/babblande streckgubbarna är först animerade var för sig, ruta för ruta, sedan placerade tillsammans i samma dokument, där jag anpassat deras munrörelser efter ljudspåret. Det sistnämnda är en besynnerlig, hemmagjord mix av sketchen med kanalsimmaren Malte Lindeman och den gamla Sparks-låten "Never turn your back on Mother Earth". Jag har tagit dessa två ljudklipp och i programmet Audacity klippt ner dem till lagom längd, sedan lagt de två spåren parallella med varandra, innan jag gjort en slutgiltig mix.

För att slutligen skapa den inledande menyn, så att man ska kunna klicka sig fram mellan de olika filmklippen, har jag gjort ett helt nytt Flash-dokument, där jag gett olika bildrutor olika namn. Via en huvudsida och ett slags länkningsfunktion kan man sedan klicka sig till dessa bildrutor. I dem har jag skrivit in en programmeringskod som kör igång de olika filmsnuttarna (en per bildruta).

Hoppas Inlämningsuppgift Nummer 1 ska uppskattas!

Hur det gått under utbildningen

Jag har alltid sett mig själv som väldigt oteknisk, men under de senaste åren har jag bestämt mig för att utmana min egen självbild, på många olika sätt. Den här terminen har gett mig många möjligheter till det; jag har bestämt mig för att lära mig de här grejerna som jag tidigare ansett vara för svåra. Det har också gått bra.

Det var inte helt lätt med Flash-tekniken. Både InDesign och XHTML hade jag ett litet humm om innan, det här med animation var helt nytt för mig. Mycket att få in i huvet på kort tid. Lägg till detta att jag inte är någon särskilt duktig tecknare. Jag har därför lagt fokus på att lära mig själva tekniken och få den att fungera; inte att göra snygga teckningar. Och det har nog varit en klok strategi, med tanke på hur mycket arbete det varit med att lära sig allt det tekniska. Ibland känner jag mig överdrivet frågvis och lite dum, men hellre det än att inte förstå. Det har gått lite väl fort ibland, och fortfarande är det mycket som är rörigt och oklart i mitt huvud, men jag jobbar vidare, och det hela känns positivt och ganska så roligt. Animationerna går framåt, och det är en klar tillfredsställelse i att få det hela att fungera.

Skriftlig analys

1. Mottagaren är en person med stort intresse för vad som händer i världen, och som vill ha en ordentligt fördjupad bild av ett pågående skeende. Personen ifråga är antagligen över 20 år gammal, men det är svårt att peka på en särskild social eller etnisk tillhörighet som avsedd målgrupp, annat än att sidan kräver goda engelskakunskaper och innehåller vissa mindre delar som är på franska.

Sidan förmedlar ett antal reportage/intervjuer/fakta om situationen i Johannesburg sedan en omfattande renovering av staden påbörjats. Dessa är uppdelade i två delar, representerade på var sin undersida med länkmeny till de olika beståndsdelarna. Den första delen skildrar hur rika, vita människor tar över byggnader som tidigare tillhört fattigare. Den andra visar hur stadens styrande rensar upp i slummen genom att vräka boende i förfallna, nedgångna byggnader (med våld, om så krävs).

Detta är gjort med hjälp av ett antal olika medietyper. Varje del har ett inledande videoreportage, där huvudtemat presenteras och ges en ganska svepande överblick genom olika intervjuer och fakta. Sedan erbjuds fördjupning, i form av några ytterligare videoreportage/fotomontage med voice-over, stillbilder på bl.a. tidningsartiklar/informationsbroschyrer, ett par ”making of”-videoklipp (där vi t.ex. får se hur filmteamet anlitar livvakter för att kunna resa säkert i staden; något som tydligen inte är helt ovanligt i Johannesburg av idag), olika typer av stadskartor (bl.a. en som visar hur det framtida transsportsystemet är tänkt att utformas, och en som historiskt visar upp hur segregationen sett ut genom åren), samt ett antal länkar. Innehållet är lättfattligt uppdelat i en snygg och enkel länkstruktur. De som står bakom materialet medverkar själva, men undviker i stort att uttrycka personliga åsikter. Istället väljer de att varva intervjuer med människor av olika synpunkter, och bilder av vad som faktiskt sker i staden.

Målet verkar vara att ge den målgrupp som beskrivs ovan en allsidig, djup inblick i vad som just nu sker i Sydafrikas huvudstad. Syftet är klart journalistiskt.

2.

3. Den här typen av presentation skulle av Elsom-Cook/Hagen ses som ett multimedium. På websidan förenas filmsnuttar med röst/fotomontage, textstycken och stillbilder. Tillsammans utgör de en flerkanalig presentation av det slag som Elsom-Cook/Hagen inte skulle se som ett etablerat medium; visserligen är websidan en förenande organisatör av de olika medietyperna, men videoklippen och stillbilderna är fortfarande separata enheter. Hagen exemplifierar multimedia med bland annat just websidor i sin föreläsning, och i dagsläget kan jag hålla med om att han har rätt; jag själv ser fortfarande det som den här websidan innehåller som en samling av olika medieformer, men jag skulle inte förvånas om konventionen ganska snart kommer att förändras. Om x antal år kommer förmodligen en produktion av den här typen att ses som ett etablerad medium. Men det är bara spekulationer, givetvis.

Presentationen är uppdelad så att vi som kanaler har stillbilder, text och filmklipp. De två första har uteslutande visuell modalitet. Filmklippen är dock både visuellt och audiellt modala.

Om media/multimedia

För att göra det lite tydligare vad Elsom-Cook talar om vill jag börja med att försöka summera vad som rent fysiskt kan vara ett medium, enligt Ulf Hagen (Elsom-Cooks perspektiv är mer teoretiskt och vänt mot sinnena).

Ett medium är ett slags mellanled som förmedlar någon form av budskap. Vi skulle kunna exemplifiera detta med att tänka oss en musiker som har gjort en sång och vill göra den känd för allmänheten. Det tekniska redskap han använder för det ändamålet = mediet. Via t.ex. en radioutsändning, en CD-skiva, en bok med text och noter i, kan jag, du och han där borta ta del av sången. Likaså kan själva det material som förmedlas i ett tekniskt redskap (musiken på skivan, innehållet i radiosändningen och filmvisningen, programvaran i datorn) vara ett medium. Man kan tala om en viss "rysk-gumme-effekt", där det ena mediet finns gömt inuti det andra.

Elsom-Cook talar om modalitet, d.v.s. vilka sinnen som ett medium vänder sig till. Ett medium är, enligt hans definition, en samling koordinerade kanaler, som appellerar till ett eller flera sinnen, och som kommit att ses en gemensam helhet med ett gemensamt tolkningsspråk. Ett multimedium är också en samling koordinerade kanaler, men som konventionellt INTE ses som en etablerad helhet och SAKNAR ett gemensamt tolkningsspråk.

En film och en musik-CD-skiva kan ses som ett exempel på medium. Filmen innehåller visserligen ett antal olika kanaler som sammankopplas, men konventionellt så ses en film som ett enda, samlat medium. Det gör däremot inte en CD-ROM-skiva eller en websida. Dessa innehåller visserligen en massa olika sammankopplade kanaler, men de tolkas ändå var för sig. De är alltså multimedier.